Vi är bortbjudna...det händer ibland och varje gång sitter jag där och inväntar maten och har ångest...varför? jo jag har en sån aptit, min näsa känner på lång väg vad som kommer....likadant är det på jobbet ja för jag vet ju dagens måltider men när matvagnarna kommer så dreglar jag nästan..ja..tänk sparrissoppa..pannkakor...broccoli..åååh vad jag älskar det..och jag sitter där i soffan hos värdparet och näsan går som på en blodhund..sniff..sniff=) och jag tappar koncentrationen och blir en dålig lyssnare.
Men ingen är perfekt så...och nu vid nio är middagen på väg så jag gör ett tafatt försök att få min matgalna näsa att ignorera dom ljuvliga dofterna av fläskkarre och nypotatis...dregel=) och Jonas och jag har nattat deras småttingar vilket var otroligt gulligt med en tvååring och femåring..gulli..gulli läsa saga nu är maten klar..lycka! kram
